Var på Pålsjö krog i Helsingborg och såg Toots igår. Och lyssnade. Jä. En scen uppbyggd på stranden. Rena LA-feelingen.
Toots är ju en av världens största jazz-musiker genom tiderna...och hela hans uppenbarelse är ju en ikon.
Detta faktum gör sig extra påmint när publiken börjar applådera mitt inne i piano- och bass-solon - för så fort Toots börjar spela led-toner så tror nämligen alla att solona är slut - ibland även bandet. Och när något standard-slut påbörjats - och Toots får lite feeling att spela utanför ramarna - så avbryter bandet sitt slut och för söker följa Toots istället. Som egentligen bara ville göra nåt annorlunda på bandets slut. Jaja. Väldigt avvaktande ("över-lyhört"?:-) på så sätt. Men OJ vad hans munspelssound bär upp melodierna. Unikt var ordet. Efter några låtar kunde t.o.m jag "släppa" att pianisten faktiskt satt och spelade på ett FP8-piano som lät väldigt gammalt.
Jaja - inramningen med stranden - Toots svenska mellansnack - och Hasse Alfredson-dedikationen av andra set (han var där) skapade naturligtvis en magisk kväll. GRYMT. Jä.
1 kommentar:
Hasse Alfredson med ett ess...
Skicka en kommentar