
Astor öppnade min fagott-case och bad mig spela Bamse och Pippi Långstrump. Så fort jag tog i fagotten sprang han in i soffan och "gömde sig" hos Nallen. Så sakteliga har han nu vågat närma sig fagotten - och blev ganska fascinerad av knapparna - men så fort jag närmar mig den med munnen så "gömmer" han sig hos Nallen igen. Hehe.

Jag spelade Fagott under mina tonår och var med i en orkester i Örnsköldsvik som heter Blåseriett. När jag sedan flyttade till Göteborg hoppade jag ibland in med fagotten i en "kör-komp-orkester" - men slutade abrupt att spela fagott när jag (på ett gig) kixade i ett intro och hela kören började skratta. Hehe. Till saken hör att jag var aldrig särskilt bra på att spela Fagott...så det blev mest en ironisk grej mot slutet...
1 kommentar:
Ja, vem har inte bluffat sig igenom orkestrar på instrumeent man inte direkt till fullo kunde hantera1
Å andra sidan så spelar det ingen roll, musiken och umgänget gav otroligt mycket glädje iallafall.
Skicka en kommentar